Inom den pietistiska traditionen, där jag har mina rötter är tron och att tron allena är tillräcklig för frälsningen en av de viktigaste dogmerna. I vissa sammanhang får detta ett extremt uttryck i det att frälsningsögonblicket glorifieras. Överlåtelseögonblicket blir det allenarådande narrativet gentemot vilket alla andra berättelser vägs och värderas.
Mässan framställs ibland som en vision av himmelriket. Om en inte tolkar detta väldigt allegoriskt utgör detta en väldigt deprimerande vision. Om himmelriket är som en genomsnittlig svensk-kyrklig mässa – fast i evighet, då skulle jag vara öppen för att utforska andra alternativ. Där kyrkan är idag, där kristenheten är idag tror jag att vi måste fundera noga på vad det är vi predikar och praktiserar. Inte så mycket i ord som i handling.
Evangelikala kyrkor framstår för mig som utomstående ofta som väntande amöbor, fast utan mycket innehåll. De vill växa och nå utanför sig själva, men när människor väl hamnat i in-gruppen finns inte så mycket innehåll. Där narrativet tar slut finns endast ett nytt syfte. Att få in ännu fler människor i in-gruppen och växa ännu mer. Är växande ett självändamål? Är vi klara med vår utveckling när vi överlämnat vårt hjärta till Kristus? Jag tror inte det, och jag tror inte att någon, ens i evangelikala kyrkor egentligen tror så. Samtidigt är det i mångt och mycket den verkligheten som jag upplever att dessa kyrkor praktiserar.
Gudsriket så som det predikas av Kristus Jesus är ett annat slags rike, att den siste blir först betyder inte att våra ledare ska tituleras tjänare eller att vi ska glorifiera en elit som lever enkelt. Det betyder att en Guds rike inte har någon motsvarighet i mänskliga strukturer. I en gemenskap där detta blir verklighet tror jag inte att vi behöver kämpa för att växa och bli fler. Budskapet kommer att få substans och förkroppsligas i gemenskapens liv. När frälsningens innebörd blir uppenbar och får liv i gemenskapen kommer tron och växandet av sig självt. Sök Gud så kommer allt annat att bli givet.
Mässan framställs ibland som en vision av himmelriket
Collat in Traditionnelt Catholska eller Orthodoxa Messor? Gifvetvis med tron att Jesus är närvarande och offrar sig för oss på altaret. Och att englar tillbedja honom.
Jo, jag har besökt några katolska i olika sammanhang. En mässa har i bästa fall gett mig ett hopp om att en annan värld är möjlig, men det är lika mycket mötet med andra människor som mötet med en Gud genom ett öppet hjärta. Jag upplever inte att detta är fokus i någon av de traditioner jag hittils mött. Kanske är litturgi bara inget för mig.