Det är kul när en får tillfälle att göra flera roliga saker på en gång, idag står begreppsutreding, tipsande och en liten dos raljerande (ledsen för detta) på agendan.
I den populärvetenskapliga debatten kring kristendomen har evolutionsteorin kontra skapelsetron av någon anledning fått ta stor plats. Jag försöker hålla ett kritiskt perspektiv på både bibeln och vetenskapen (en sanning som inte tål att ifrågasättas är ingen sanning) framstår denna fråga som en ickefråga och ofta framstår argumenten för mig lite som modernistisk navelskådning. Ett exempel på vad jag menar med denna kanske något nedsättande rubricering finns i en artikel publicerad på dagen.se om ett klavertramp av den atheistiske debattören Richard Dawkins. Den del av debatten som relateras handlar om att Dawkins försöker sätta upp ett kvantitativt mått på hur många kristna som är ”kristna på riktigt”.
Han tillade att ”ett uppseendeväckande antal inte kan nämna vilken bok som kommer först i nya testamentet”. Dawkins slutsats att dessa som kallar sig kristna ”egentligen inte alls är kristna” bemöttes av Fraser. Ungefär så här lät det:
Fraser: Richard, om jag frågar dig vad den fullständiga titeln på ”Om arternas uppkomst” är så är jag säker på att du kan berätta det.
Däremot finns på dagen.se också ett mycket trevligt komplement till den här debatten, som jag inte längre upplever som konstruktiv i konstaterandet att evolutionsteorin inte uttalar sig om Gud. Anledningen till att debatten om evolutionsteorin kontra Guds existens slår knut på sig själv är att frågan i grunden är ointressant.
Evolutionsteorin är intressant att debattera utifrån ett biologiskt och geologiskt perspektiv. Jag kan egentligen inte se något fel i att försöka lära oss mer om någon aspekt av tillvaron så länge intentionen är god. (Kunskapssökande om hur vi på bästa sätt har ihjäl varandra och våra medvarelser tycker jag är ett bra exempel på destruktivt kunskapssökande, SCAN och SAAB kan med rätta känna sig utpekade).
Debatten om Guds existens tycker jag är mindre intressant, att söka sanningen är intressant, men att lära känna Gud handlar om erfarenhet och ödmjukhet inför tillvarons storhet, inte om att vinna en debatt. Att ifrågasätta om de normer som råder inom en kristen kontext är också intressant. Inte minst ur ett bibliskt perspektiv. Men att försöka bevisa eller motbevisa Guds existens genom att misskreditera den ena eller andra berättelsen om hur världen skapades är inte bara rätt mossigt, det bidrar även effektivt till att en missar skapelseberättelsens viktigaste poänger, och djup. Dessa berör helt andra frågor än huruvida bananen är skapad för att vara ergonomisk eller under hur många dagar världen skapades/blev till.
