Svt:s korrespondenterna är ett bra program, det har gett mig ett par uppslag förut. Den 18/9 sändes del 3 för säsongen om vad som händer med ett samhälle när våldsmonopolet bestämmer sig för att bita samhället i baken. Programmet tar upp situationen i länder där polisen är genomkorrumperad och inte gör det jobb som den snälla liberaldemokraten tycker att polisen ska göra och ”skyddar allmänheten”. Men Korrespondenterna glömmer någonting. Samma organisation som misshandlar demonstranter och tar mutor i Egypten och Argentina existerar här. Både här och i Grekland misshandlar polisen papperslösa, även här används övervåld mot demonstranter. Polisen här och polisen där följer samma logik även om det finns en gradskillnad när det gäller korruption och våldsanvändning. Men det finns gemensamma nämnare mellan organisationens delar i olika länder. För mig sattes det på sin spets i samband med demonstrationerna mot rasism i samband med Moské-bygget i Göteborg förra året.
Problemet med Korrespondenternas program är att när de beskriver polisen som en organisation som är problematisk i andra länder, men inte här, då målar de över problemen med polisen i Sverige. Berättelsen om polisbrutalitet inom den svenska jurisdiktionen passar inte in i den berättelse korrespondenterna verkar vilja berätta. Att polisen behövs, men att den inte får råka ur kontroll. Problemet med den berättelsen är att den inte är sann, men att vi litar på staten, att vi litar på polisen. Det är lätt att höra det en inte vill höra. Då är det lätt att svälja förklaringar som att det handlar om rötägg inom organisationen när det i själva verket är tvärt om, att det finns bra personer inom en rutten organisation. Polisen kanske är ett nödvändigt ont, men om det är fallet så ställer det ännu högre krav på oss som samhälle att hålla vår våldsmaffia under kontroll.
Vad tänker du om polisen, och vad tänker du om den här texten?
håller med!
Pingback: Tips « Stigen