Begrepp

Begrepp-sidan handlar kort om hur jag ser på olika ämnen som jag tycker är viktiga och som jag upplever ofta nämns i samtal om anarkism och/eller kristen tro, lite som en programförklaring:

ΆΏ: Alfa och Omega, det som kommer först och det som kommer sist är en bild för Jesus Kristus. Det är min ambition och min förhoppning att det ska vara fallet också för detta bloggprojekt. Enligt min syn på kristen tro är alfa och omega kristus befallning att vi ska älska vår nästa som oss själva och Gud mer än allt annat.

Abort: Först och främst tycker jag inte att jag har så mycket att säga i frågan, eftersom jag personligen inte kommer att ha något behov av abort, personligen.. eftersom jag saknar livmoder. Jag förstår att det är en komplicerad fråga och jag skulle vilja verka för ett minskat antal aborter men inte genom förbud eller lagar mot abort utan istället genom att arbeta för att ingen ska behöva göra abort av praktiska eller ekonomiska skäl. Anna Ardins idé om en nollvision för oönskade graviditeter anser jag vara en praktisk vision framåt.

Anarkism: Anarkism är ett huvudtema för den här bloggen. Anledningen till att det är att jag i och med att jag ser anarkism som det politiska perspektiv som ligger kristendomen närmast. Av den anledningen kallar jag mig anarkist vilket kanske gör mig till en hycklare, vilket jag för tillfället får leva med eftersom mitt mål även är att leva mitt liv med kristen anarkism som ideal. Vad det innebär är att jag inte ser staten som en lösning på de problem som uppstår när människor lever i ett samhälle utan staten som en del av dessa problem. Anarkismen tycker jag bäst beskrivs som ett politiskt perspektiv med många olika ingångar och synsätt. Ordet anarki likställs ofta med kaos men betyder egentligen bara ”utan härskare”. De flesta anarkister använder detta begrepp eftersom man förespråkar ett samhälle byggt på frivilligt samarbete, inte på tvång eller hot om våld. Detta innebär en vision av ett samhälle utan stat och regering. Många anarkister vänder sig också emot kapitalismen som ett system som är beroende av våld för att fungera och som skapar våld som en ofrånkomlig konsekvens (visa mig det kapitalistiska system som inte bekräftar denna regel).

När jag talar om anarkism menar jag ”anarkism utan prefix” som Voltairine de Clayre uttryckte det och precis som jag förstått att hon senare gjorde drar jag slutsatsen att detta innebär någon form av anarko-kommunism. Detta skiljer sig enormt från den leninism/stalinism som auktoritära kommunister förespråkar och liknar i tanken mycket den frivilliga kommunism som verkar ha präglat församlingen i Jerusalem så som den beskrivs i Apostlagärningarna. Vill du veta mer om kristen anarkism rekommenderar jag http://www.godhatesflags.org/, Leo Tolstoys ”the Kingdom of God is Within You”, eller för all del Wikipedia där det finns en uppsjö av artiklar om olika tappningar av anarkism. Jag rekommenderar för all del inte mainstream media i vars natur (medialogik) det ligger att låta den autonoma rörelsen representeras av aspekter som även inom rörelsen möter stark kritik.

Andra religioner: Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria var det visst någon som sa. Det centrala budskapet ligger nära varandra i alla de etablerade religionerna och vi har mycket att lära av varandra. Jag känner mig hemma i kyrkan och jag tror att kristendomen, i alla fall så som den är tänkt att praktiseras, är den religion som kom sanningen närmast. Samtidigt skulle jag inte neka en muslim eller en hindu rätten att säga samma sak. I slutändan blir det en fråga där en övertygelse står mot en annan och även om man har olika syn på saker tror jag att man kan har samma syn på viljan att samarbeta och samexistera.

Ansvar
Enligt huvudfåran i den kristna traditionen har Gud gett oss en fri vilja att välja gott eller ont. När vi tänker, talar och handlar får detta konsekvenser. Dessa konsekvenser drabbar oss själva och andra och summan av våra handlingar bidrar till att bestämma villkoren för vår tillvaro. Erkännandet av att vi har ett ansvar som går utöver det ansvar statens lagar utkräver är helt enkelt ett erkännande av att våra handlingar har konsekvenser och att vår nästa angår oss.

Bokstavlig bibeltolkning: För det första är all läsning tolkning. Vad vi än läser läser vi det genom åtminstone två filter. Författarens kulturella sammanhang och läsarens kulturella sammanhang. Något sådant som en hundraprocent korrekt tolkning/översättning är för en människa en omöjlighet. Det hindrar oss inte från att uttala oss om hur vi förstår en text, men att kalla något för bokstavstro är i alla fall mer eller mindre osant. Hur ska man då veta vad som är normativt rätt eller fel? Genom att tänka, leva, älska, studera och kommunicera, med Gud och med människor. Jesus har lovat att han finns där för att vägleda oss i vår läsning, förståelse av Bibeln (men även andra mer eller mindre heliga texter) och det är upp till oss att lita på att Gud gör det. Samtidigt behöver vi vara medvetna om att Guds vägledning inte alltid kommer som ett omedelbart svar på vår beställning utan så som det är bäst för oss.

HBTQ: Jag skulle vilja se diskussionen om HBTQ-personer och religion ur tre olika frågor:
1) Mänskliga rättigheter: I filmen Milk visas autentiska videoklipp på hur kristna aktivt motarbetar Homo, Bi- och Transpersoners kamp för att bli erkända som fullvärdiga samhällsmedborgare. I Uganda sker samma sak för tillfället. Kristna uppmuntrar eller blundar för att HBTQ-personer utsätts för ett omfattande förtryck. Budet att behandla sin nästa så som man själv vill bli behandlad gäller oavsett vilken läggning eller vilka handlingar en person begått. Att kristna agerar på det här sättet ter sig ignorant och skamligt för mig. Istället tycker jag att kristna oavsett vilken syn man har på om sexuellt umgänge mellan samkönade är en synd eller inte borde stå på barrikaderna för HBTQ-personers mänskliga rättigheter.

2) Bibeltolkning: I biblen finns två eller tre ställen som berättar att sex mellan samkönade är fel i Guds ögon. Dels står det i de gammaltestamentliga lagarna, men även i nya testamentets brev. En del brukar också tolka att Jesus talade om äktenskapet som något mellan man och kvinna som att sexuellt umgänge mellan samkönade är fel. Jesu uttalande anser jag att man måste se utifrån ljuset att äktenskapet på Jesu tid var något mellan man och kvinna, något annat var inte tänkbart och det sätt Jesus uttrycker sig på kan för allt jag vet lika gärna vara ett retoriskt uttalande. Paulus är mycket tydligare och skulle man ha frågat Paulus rätt ut om han menade att homosexualitet var fel tror jag att han hade svarat att det är det. Åh andra sidan var Paulus en människa liksom vi, Paulus brev är utan tvekan inspirerade av Gud men jag tror inte att de är Guds ord rakt av, jag som kristen tror att Jesus är Guds ord, inte Paulus brev. Eftersom det högsta budet är att vi ska göra mot andra som vi själva vill bli behandlade och göra mot vår nästa som oss själva bör vi inte döma någon. Oavsett sexuell läggning äger alla människors anspråk på att ha en relation med Gud lika stort, Jesus uppmanar oss att inte döma, att inte gå genom den trånga porten. Om mitt syskon vittnar om en relation med Kristus och lever i en samkönad relation har jag ingen rätt att döma hen, istället bör jag lita på att hen bearbetat dilemmat att Paulus dömer denna relation vara felaktig i sin relation med Gud. Den erfarenheten har jag ingen rätt att sätta mig över. Om mitt syskon menar sig ha stöd för att sexuellt umgänge mellan samkönade är fel i Guds ögon respekterar jag denna tolkning men håller inte med. Om mitt syskon frågar mig om hens relation med en person oavsett kön är rätt eller fel anser jag det korrekta svaret på den frågan vara att först söka Guds rike så kommer allt annat att komma till hen. Om mitt syskon frågar mig om jag anser hens homo-,bi- eller transsexuella läggning är felaktig blir mitt svar nej, med reservationen för att jag inte är Gud.

3) Samkönade äktenskap: Varje präst har ett personligt ansvar inför Gud och sina medmänniskor att göra det hen tror är Guds vilja. vad är egentligen ett äktenskap utom ett löfte om kärlek, tillit och ömsesidigt ansvar mellan två människor inför Gud och Människor. Jag ser inte varför det skulle kräva varken präst eller kyrkans samtycke. Anser du det vara rätt att gifta dig med en annan person och den personen samtycker och ni ingår under former som ni tycker är passande kommer jag att anse det äktenskapet för giltigt. Bibeln innehåller flera berättelser om mång-gifte, det ställer alltid till en massa problem och är inget jag kan rekommendera.

Himmel och Helvete: Jag upplever Jesu undervisning som vag när det kommer till livet efter detta. Jag tolkar Jesu undervisning som att det liv vi lever inte bara spelar roll här och nu utan har en mening och en resonans också i det vidare spektrat av verklighet. Jesus uppmanar oss ibland att inte tänka på detaljerna kring livet efter detta utan fokusera på livet här och nu, framförallt att älska vår nästa som oss själva och Gud över allt. För min egen del väljer jag att inte lägga så stor vikt vid helvetet som idé, jag tror att den misstolkats i kristen tradition och får den inte att gå ihop med min världsbild och Gudsbild i övrigt. Jag har svårt att tro att Gud inte har makten att rädda alla. Både när vi lever här på jorden och efter det ligger vårt öde ytterst i Guds händer och jag tror att det är goda händer att vila i även om livet på jorden kan vara väldigt svårt ibland.

Korståg: För mig står korståg för en väldigt olycklig bland-form av politik och religion. Både moderna och historiska sådana. Kristendom bör i mina ögon vara ickevåldslig, pacifistisk eller åtminstone oerhört försiktig med att använda våld. Jag anser att det går direkt emot Jesu undervisning att sprida kristen tro med våld eller att använda religiösa argument för krig.

Nattvard: Jag tycker att båda det strikt lutherska sättet, att se nattvarden som symbol och den katolska tolkningen av nattvardens symbolik ger oss värdefulla perspektiv. Jag ser brödet och vinet som kristi kropp och blod i det att vi genom den gemensamma måltiden blir en kropp. Kyrkan är kristi kropp och vi är kyrkan.

Medborgarskap: För mig som kristen är nationalstaten nonsens. Det är ett försök att placera oss i fack och att skilja det åt som borde vara förenat. Jag har funderat mer på detta här.

Mission: För mig betyder mission två saker. Att sprida den kristna tron och att visa kristen nästan-kärlek. Dessa två är ömsesidigt beroende. För mig som kristen är min relation till Kristus det bästa i mitt liv. Allt annat gott jag får eller har kommer från eller genom Guds vilja. Den relationen är därför naturligtvis något jag även önskar andra. Tyvärr har mission blivit ett kontroversiellt begrepp eftersom det ofta varit liktydigt med övergrepp som att ställa ultimatumet omvändelse eller avrättning. Jag tror också att det är väldigt destruktivt att försöka skrämma människor till tro med hot om straff och helvete. Den Gud jag tror på är en Gud som vill rädda och upprätta, inte straffa.Jag har skrivit mer utförligt om mina tankar om detta här

Pacifism: Jesus uppmanar oss att inte löna ont med ont och att vända andra kinden till, jag förenas i tro med dem som menar att man i urkyrkan förbjöd kristna att engagera sig polisiärt och militärt. Jag är pacifist i betydelsen att jag föresatt mig att i varje situation sträva efter att undvika våld och söka en icke-våldslig lösning i förhoppning om att min kreativitet när det kommer till att hitta icke-våldsliga lösningar inte tar slut. Däremot är jag inte pacifist i betydelsen att jag menar att det alltid är fel att använda våld och ser det som fel av mig att bedöma slavar som brukar våld mot sina så kallade herrar, fattiga som tar upp vapen mot rika eller trakasserade som tar till våld mot sina plågoandar. Våldsanvändning i varje form måste dock leva med att utstå kritisk granskning. Våld definierar jag som en handling vars syfte är att tillfoga en annan varelse fysiskt eller psykiskt lidande eller skada i annat syfte än att hjälpa den individen att undgå ännu större skada eller lidande. Att förstöra inanimata objekt betraktar jag som skadegörelse och i sig en moraliskt insignifikant handling.

Kommer du på något mer jag borde skriva om här? Posta en kommentar isf.